Jag tolkar Markus kommentar som ett långt ”vad gör vi nu?” Vad gör man när man noterat att problemet är så oundvikligt, att vi alla är koppade till problemet och att väldigt många (äved dessa kopplade till problemet) inte kommer att regera fören väldigt, väldigt sent i utvecklingen? Med konsekvensen att den smärta som kommer när denna galenskap bryter ihop, kommer att delas även av dom som sett problemet komma från långt ifrån.
Personligen funderar jag på hur Germanerna tog hand om Romarna.
